Sjuk.
Häromdagen kraschade jag, jag vet inte riktigt vad som hände, men en liten varning fick jag förra veckan när jag helt plötsligt kände hur orkeslös jag var och hur jobbigt allt var, jag började bara plötsligt gråta, jag hade inte ont, jag var inte ledsen, jag var trött. Jag var så trött och orkeslös att min kropp reagerade på detta sätt. Men detta gick över efter någon timme och jag mådde relativt bra igen.
Men i förrgår kraschade jag ihop helt, på bussen på väg hem kunde jag inte sluta gråta, jag var så trött och utmattad, jag försökte verkligen att inte gråta, men det gick inte, jag bara grät och grät,(undra vad de andra på bussen trodde hänt?) exakt samma orsak som förra veckan. Men detta var en bomb. Jag grät nog i flera timmar i sträck, och ringde mamma som kom över och försökte hjälpa mig.
Jag tror att det är min kropp som försökte säga något, att Stephanie, nu måste du lugna ner dig på riktigt, väggen är framför dig, kan man liksom gå in i väggen när man är 24?! Jag blev i alla fall rädd på riktigt.
Sjukanmälde mig dagen efter (fick feber) och tog det lugnt hela dagen, igår var jag ledig och febern var borta så då träffade jag min bästa vän i Norrtälje med fika och shopping. Övriga dagen blev väldigt lugn.
Jag ska försöka ta det lugnt nu, göra alla de basic sakerna som man måste göra här i livet, jobba, äta, sova. Och bara fokusera på mig själv, göra vad jag vill, vad jag orkar, inte försöka leva upp till någon där ute. Bara vara i nuet, ta det lugnt. Försöka mig till en långsam förbättring.
Ta hand om er där ute.
puss
